Kategorier
Information Verktyg

Vem kan man lita på?

Det andra av de tre verktygen som Desideria Jungelin har skapat

Även om de flesta gode män är ”goda” finns de som har misskött sitt uppdrag grovt och som nästan förstört livet för sin huvudperson.

I intervjun med Desideria Jungelin lyfte hon utsattheten i att vara beroende av stöd från andra människor och hur svårt det kan vara att från början se om en person är att lita på eller inte. Det resulterade i det här verktyget.

Så här beskriver hon det själv:

­– Det här är ett hjälpmedel för att räkna ut när någon är en trygg person som du kan lita på, eller en person som behandlar dig på ett sätt som inte är okej och därför någon du bör undvika eller avsluta kontakten med.

Om du tycker det är hårt eller känns otrevligt att döma en person på det här sättet, tänk då på att personen du dömer ska jobba för att hjälpa, inte stjälpa, dig. Du har rätt till en person som behandlar dig väl.

Så här använder du hjälpmedlet:

Hjälpmedlet är uppdelat i två delar: positiva egenskaper och negativa egenskaper hos den person som du vill testa.

Egenskaperna kan ge 1, 2, eller 3 poäng. Detta gäller både för plus- och minuspoäng. En person kan få max 21 pluspoäng, och max 26 minuspoäng.

Del 1: Börja med att räkna ihop poängen till de positiva egenskaper som stämmer in på personen.

Del 2: Fortsätt med att räkna ihop poängen till de negativa egenskaper som stämmer in på personen.

Räkna sedan personens pluspoäng minus personens minuspoäng. Summan ger en vägledning om personen är att lita och som du kommer att trivas med.

Exempel: om personen fått 9 poäng på bra egenskaper och 5 poäng på dåliga egenskaper räknar du 9 – 5 och får då svaret 4 pluspoäng.

Du kan räkna själv eller tillsammans med någon annan (men förstås inte personen du testar). Om det är lättare kan du räkna med hjälp av saker som exempelvis små kulor, legobitar eller något annat i två olika färger: en färg t.ex. grön för plus, och en annan t.ex. röd för minus.

Om en person får fler än 10 minuspoäng, eller har en minus 3-egenskap som hen gör ofta, ska du berätta det för en person du litar på. Vem det är bestämmer du men det kan exempelvis vara en vän, kontaktperson, kurator, psykolog, familjemedlem, boendestödjare eller en personlig assistent.

Olika personer kan förstås värdera olika egenskaper eller sätt att agera på på olika sätt. Så ändra gärna på antalet (1, 2 eller 3) plus eller minus sinsemellan, så det passar med din uppfattning.

Ett stort svart plustecken.Del 1: positiva egenskaper eller sätt att agera på

+1
Personen accepterar när du säger nej utan att tjata eller pressa dig.

+2
Personen lyssnar på dig – hen tar sig tid att förstå vad du säger och avbryter dig inte hela tiden.

+2
Personen håller vad hen lovar, gör det hen säger att hen ska göra och kommer i tid (om det inte finns någon bra förklaring på varför inte gör det). En rimlig förklaring för att inte komma i tid eller att inte göra det som hen lovat kan exempelvis vara: sjukdom eller problem med bilköer eller kollektivtrafik.

+ 3
Personen är konsekvent; hen beter sig snällt och respektfullt både när andra ser och när ni är ensamma.

+ 2
Personen accepterar din funktionsnedsättning utan att döma – hen försöker förstå och anpassa sig utan att få dig att känna dig jobbig.

+ 2
Personen får dig att känna dig trygg – du känner dig lugn och accepterad i hens närhet.

+ 1
Personen säger ifrån på ett schysst sätt om hen inte håller med dig eller av någon anledning inte kan eller får göra vad du önskar.

+ 3
Personen tar ansvar för sina misstag – hen kan be om ursäkt och ändra sitt beteende om hen gjort något fel.

+ 3
Personen ger dig valmöjligheter – hen försöker inte kontrollera dig utan låter dig fatta egna beslut.

+ 2
Personen pratar positivt om andra som är viktiga för dig.

Summa pluspoäng:

 

Ett stort svart minustecken.Del 2: negativa egenskaper eller sätt att agera på

– 3
Personen går över dina gränser – om du säger nej försöker personen pressa dig att ändra dig eller tjata på dig.

– 2
Personen väcker skuld eller skam i dig – hen får dig att känna att du är “jobbig”, “otacksam” eller att du “överreagerar” när du berättar vad du behöver eller vad som funkar för dig.

– 2
Personen har humörsvängningar – ena dagen är hen snäll, nästa dag kall eller elak utan anledning.

– 3
Personen försöker kontrollera dig – hen vill bestämma vad du gör, vem du träffar eller hur du ska tänka.

– 2
Personen utnyttjar din funktionsnedsättning – hen låtsas vara snäll men använder din sårbarhet för att få makt över dig, till exempel tar saker för att hen tror du inte märker, eller säger till andra att du inte vet eller förstår vad som är det bästa för dig.

– 3
Personen gör dig osäker på vad som är sant – hen ljuger, förvränger saker eller får dig att ifrågasätta din egen upplevelse.

– 1
Personen respekterar inte din tid eller energi – hen kräver att du ska vara tillgänglig för att ses eller prata när det passar hen, utan att ta hänsyn till när du kan och orkar prata eller träffas.

– 2
Personen talar ofta illa om andra som är viktiga för dig.

– 2
Personen undviker ansvar – hen skyller alltid på andra och kan inte erkänna egna misstag.

– 3
Personen försöker isolera dig – hen försöker få dig att bryta kontakt med andra personer som stöttar dig.

– 3
Personen tar i dig utan att fråga om det är okej eller fortsätter fast du säger eller visar att det inte är okej för dig.

Summa minuspoäng:

Totalsumma:

KOM IHÅG:
Alla människor har bra och mindre bra sidor. Alla kan göra misstag men ändå vara bra och trygga personer. Men när de dåliga sidorna är fler än de bra och du blir behandlad på ett sätt som inte känns okej, då kan du behöva hjälp.

 

Kategorier
Utbildning

Bättre stöd för att kunna bestämma själv

Under våren genomförde projektet Mitt liv mitt val, med hjälp av tre forskare, en utbildning. Vi har tidigare skrivit om utbildningen här på vår webbplats, men här kommer en sammanfattning.

Det här är en ”svårläst” version. Det kommer en lättläst version inom kort.

Längst ner, efter artikeln, finns en rad länkar till fördjupande artiklar som berör olika ämnen här.

De tre forskarna var:

  • Therese Fridström Montoya, som forskat mycket om god man-systemet
  • Thomas Strandberg, professor i socialt arbete vid Örebro universitet
  • Niklas Altermark, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet

 

Stöd till föräldrar med IF

Projektet Mitt liv mitt val arbetar för att alla ska ha rätten att själva bestämma över sina liv och att de som behöver, ska få stöd till det. Den sortens stöd brukar kallas beslutstöd. Thomas Strandberg, professor i socialt arbete vid Örebro universitet, berättade om ett praktiskt exempel på beslutstöd. Det handlade om ett forskningsprojekt som gick ut på att föräldrar med IF skulle bli bättre på att vara föräldrar till sina barn och därigenom kunna behålla barnen och slippa att de blev omhändertagna av de sociala myndigheterna. Projektet utvärderade föräldraförmågan och barnens mående genom frågeformulär och genom att intervjua barnen. Man kunde se att projektet hade positiva effekter och bidrog till att föräldrarna kunde höja sin kompetens som förälder.

Känna att man äger sitt liv

Mitt liv, mitt val  är kritiska till de lagar som styr god man idag. Vi anser att gode män har för mycket makt över sina huvudpersoner och att lagarna ger de möjlighet att ta beslut över deras huvuden, utan att ens tillfråga huvudpersonen ifråga. Therese Fridström Montoya förklarade hur lagarna som styr god man-systemet ser ut. Hon sa att alla människor borde ha rätt till en känsla av meningsfullhet och kunna känna att man äger sitt eget liv. Men så är det inte för många som har god man menar hon.

Rättigheter och skyldigheter

Alla i Sverige har något som kallas rättskapacitet. Det betyder att man har rättigheter och skyldigheter. I svensk lag finns de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen. Den ger alla till exempel yttrandefrihet och äganderätt. Alla har också skyldigheter. Till skyldigheterna hör till exempel att man inte får begå brott och att man måste betala tillbaka pengar för ett lån som man tagit.

Rättshandlingsförmåga

Ett annat begrepp är rättshandlingsförmåga – man måste i lagens mening ha förmåga att göra en så kallad ”rättshandling”. Man måste till exempel förstå innebörden och konsekvenserna av det man gör. Man ska också ha omdöme, insikt och minne så att man kan komma ihåg vad man bestämt eller gjort. Och vilja, att viljan är ens egen och att man inte påverkats av andras vilja. Det är när personer inte anses ha rättskapacitet de kan få god man eller bli tilldelad en förvaltare.

Klyftan mellan teori och praktik

Niklas Altermark, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, varnade för att vackert tal om självbestämmande långt ifrån alltid efterlevdes i realiteten. Särskilt finns utmaningar i gruppbostäder där idealen om självbestämmande och deltagande inte förverkligas i praktiken. Personal, menar han, ser ofta människor med funktionsnedsättningar som oförmögna att fatta självständiga beslut.

Sverige bryter mot Funktionsrättskonventionen

Projektet Mitt liv mitt val jobbar för att personer som har god man ska få bättre stöd för sitt självbestämmande, och att det inte är som nu, att god man ska kunna bestämma åt huvudpersonen utan att ens behöva fråga. Therese Fridström Montoya tycker samma sak och det står också skrivet i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, Funktionsrättskonventionen. I artikel 12, som handlar om likhet inför lagen, så säger man att den som saknar förmåga att själv fatta beslut ska erbjudas stöd.

Nya reglerna räcker inte

I sommar kommer ny lagstiftning i Sverige som kommer att ställa högre krav på gode män. De ska generellt ta bättre hänsyn till huvudpersonens vilja. Det är förstås bra men varken projektet Mitt liv mitt val och Therese är ändå inte helt nöjda eftersom reglerna inte säger att den gode mannen, eller någon annan, ska ge stöd åt huvudpersonen, så att hen kan fatta sina egna beslut med hjälp av det stödet. Så god man kan fortfarande fatta beslut över huvudpersonens huvud. Therese säger att staten måste möjliggöra för att ta fram alternativa nya vägar för beslutsfattande, som vi gör i Mitt liv mitt val och för möjligheten att välja och ta ställning i frågor i sitt eget liv.

 

Länkar till fördjupande artiklar:

Kategorier
Seminarium

Från ersättande beslutsfattande till beslutstöd

Den andra delen av projektets utbildning i samarbete med forskare genomfördes för några veckor sedan. Det var Therese Fridström Montoya som höll ett föredrag om ställföreträdarskap – ”ett rättsligt perspektiv på rätten att bestämma själv”, som Therese själv beskrev temat.

Den första delen av utbildningen, med föredrag av Thomas Strandberg, professor i socialt arbete, och Niklas Altermark, docent i statsvetenskap, genomfördes i januari och finns att läsa om på den här länken.

Therese Fridstöm Montoya har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt att forska om ställföreträdarskap, det vill säga (bl.a.) om god man-skap och förvaltarskap. Hon doktorerade 2015 med avhandlingen Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox. Numer är hon också föreståndare för centrum för forskning om funktionshinder på Uppsala Universitet.

­– Det handlar om känslan av meningsfullhet i sitt liv och att man mår så bra som möjligt. Man brukar prata om möjligheten att känna att man äger sitt eget liv – att man har förmågan att fatta de beslut som man vill om sig själv. Men kanske också ibland, att man slipper fatta vissa typer av beslut som man känner att man inte vill behöva brottas med.

Rättigheter och skyldigheter

Therese tog upp begreppet rättskapacitet. Det betyder att man har status som person och är en aktör i rätten. Alla i Sverige har rättskapacitet, det räcker med att man är människa. Det, i sin tur, innebär att man har rättigheter och skyldigheter. I svensk lag finns de grundläggande fri och rättigheterna i regeringsformen.

– Det handlar till exempel om yttrandefrihet, äganderätt och rätten till rörelsefrihet. Det ska staten garantera oss.

Therese berättade att lagstadgade rättigheter är en relativt modern företeelse.

­– Det är en utveckling som startade efter andra världskriget när vi hade sett vilka förfärligheter som människor kan utsätta varandra för. Man kom fram till att vi behöver förhindra det på något sätt.

Alla har också skyldigheter. Therese nämnde några exempel:

– Att inte begå brott eller att man ska fullgöra åtaganden som man har hamnat i på grund av att man gjort ett avtal med någon. Tagit ett lån, exempelvis.

Rättshandlingsförmåga

Nästa begrepp som Therese tog upp är rättshandlingsförmåga. För att göra en rättshandling, till exempel ingå ett avtal, ska var giltigt krävs två saker. Det ena är rätt ålder och det andra handlar om den fysiska personens personliga förmågor. Hon sade att det inte är lätt att ringa in exakt vad som krävs för att man ska kunna ”rättshandla med giltig verkan och vara en aktör i rätten”.

– När man, som jag, läst många, många rättsfall på olika rättsområden utkristalliserar sig någon form av lista med egenskaper, eller förmågor som man fäster vikt vid när man ibland underkänner eller inte tillmäter full giltighet till en rättshandling.

Therese räknade upp en rad saker:

– Att man begriper innebörden och konsekvenserna, att man är medveten om funktionen, hur världen är beskaffad, alltså att man inte hallucinerar eller har en annorlunda verklighetsuppfattning än andra människor på grund av till exempel sjukdom. Medvetenhet är också ett krav. Man pratar även om begrepp som omdöme, insikt, minne; att man kan kommer ihåg vad det är för någonting man har bestämt eller gjort. Och vilja, att den är ens egen och att man inte påverkats av andras vilja.

Ett engelskt begrepp blir två svenska

Therese varnade för risken att blanda ihop rättshandlingsförmåga med rättskapacitet (se ovan).

– Det kan vara förvirrande. På svenska så har vi alltså två begrepp som handlar om olika sidor av rättsobjektsstatusen. Men det har man inte i engelskan så det måste man se upp med, till exempel då man ska förstå artikel 12 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Funktionsrättskonventionen).

Samma uppdragsbeskrivning

Therese Fridstöm Montoya menar att förvaltarskapet och god manskapet fungerar som en form av ersatt beslutsfattande. Och att skillnaden dem mellan är komplex där förvaltarskapet handlar om att individen ska skyddas mot ”att göra galna rättshandlingar som skadar henne själv” (och/eller utnyttjas av andra) medan god man-skapet inte påverkar huvudpersonens förmåga att rättshandla. Men det hindrar inte en god man att så att säga göra rättshandlingar över huvudpersonens huvud.

– För det räcker det i praktiken med ett god man-skap. Om man tittar på uppdraget för en god man respektive förvaltare, så har de samma uppdragsbeskrivning, sade Therese.

Sverige bryter mot Funktionsrättskonventionen

Både en god man eller en förvaltare har behörighet att företräda sin huvudperson (huvudman) och det ställs inga krav på att huvudpersonen ska stödjas så att hen själv kan fatta beslut. En förvaltare eller en god man behöver alltså inte ens fråga om personens egen vilja.
Det går stick i stäv med Funktionsrättskonventionens, sade Therese.

– I artikel 12, som handlar om likhet inför lagen, så säger man att den som saknar förmåga att själv fatta beslut ska erbjudas stöd.

FN-kommitténs tar också upp det med sina rekommendationer Sverige:

– De säger att detta med ersatt beslutsfattande är någonting som man ska sluta upp med. Istället ska man få stöd, sade Therese Fridstöm Montoya.

Nya reglerna räcker inte

Therese lät ganska skeptisk till om de nya reglerna, som ska träda i kraft från första juli i år, verkligen kommer att ändra något i praktiken.

– Man säger ”nu ändrar vi så vi kan leva upp till funktionsrättskonventionen”. Men man går inte hela vägen fram utan man ändrar lite grann så att man säger att en god man och förvaltare ska hålla den här personen informerad. Men det är inte samma sak som att tillvarata den enskildes egen vilja och preferenser.

Mitt liv mitt val visar vägen

För att leva upp till funktionsrättskonventionen bör staten möjliggöra för att ta fram alternativa vägar för beslutsfattande, som vi gör i Mitt liv mitt val och för möjligheten att välja och ta ställning i frågor i sitt eget liv.

– Det är vad som behövs för att vi ska kunna komma ett steg närmare det som Artikel tolv kräver av Sverige, sade Therese Fridstöm Montoya

 

Kategorier
Information Nyhet

Introduktion till projektet Mitt Liv Mitt Val

Independent Living Institutes nya projekt Mitt liv – mitt val handlar först och främst om att förstärka självbestämmandet för personer i behov av beslutsstöd.

Tanken är att utforska möjligheten för personer i målgruppen att välja en grupp av personer hen är förtrogen med  som alternativ till en enda god man eller förvaltare. 

Vi vill också utveckla metoder som gör att de själva fattar sina beslut med stöd.

Målgrupp för projektet Mitt Liv Mitt Val är personer som behöver stöd för att kunna fatta sina egna informerade beslut i sina liv. Det handlar huvudsakligen om personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF), neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) eller vissa äldre med demenssjukdom. Utgångspunkten i projektet är att det, som alla ILI-projekt, ska vara samskapad med målgruppen – vi lyssnar in deltagarnas erfarenheter och jobbar tillsammans med dem. Det innebär att vi ännu inte vet exakt hur den modell vi utvecklar kommer att se ut.

Problem med nuvarande system

Det finns naturligtvis gode män och förvaltare som fungerar bra men det finns samtidigt många fall där det inte gör det, där personens rättigheter kränks, även om den gode mannen eller förvaltaren gör sitt bästa. I grund och botten ska en god man ge stöd och göra så som huvudmannen (vi föredrar att säga huvudpersonen) vill. Det sker dock långt ifrån alltid idag. Systemet har ett starkt fokus på ekonomi och administration, men alltför litet på att stödja huvudpersonen med att fatta beslut och stöd i processen dit. Risken för kränkningar finns inbyggt systemet. 

Massiv kritik från tunga instanser

Behovet av projektet är väl underbyggt. Kraftig kritik har kommit från bland annat tre tunga instanser: utredningen “Gode män och förvaltare – en översyn” (SOU 2021:36), även kallad “Ställföreträdarutredningen”, FN:s övervakningskommitté som granskar efterlevnaden av Funktionsrättskonventionen och FUB med rapporten Kunnig, engagerad och tillgänglig, som bl.a. bygger på direkta möten med personer i målgruppen. Alla tre tar upp att lagstiftningen behöver moderniseras, att huvudpersonerna behöver en starkare ställning och att det bör utvecklas stödinsatser som möjliggör att personen själv genom information och kommunikation, kan fatta sina beslut. De har också föreslagit att det bör ges möjligheter till alternativet med Beslutstödsgrupper istället för en enda God man. Trots kritiken sker inga förändringar på området. 

Beslutsstödsgrupper minskar sårbarheten

Besluten kan handla om allt, till exempel: boende, utbildning, arbete, fritidsintressen, flytt hemifrån, att ansöka om stöd eller valet mellan gruppboende eller egen lägenhet. Beslutsstödsgrupper kan då bidra med tillgängligt beslutsstöd, kommunikationsstöd, metoder för självbestämmande och annat vid behov, vilket stärker huvudpersonens självbestämmande och minskar den sårbarhet som finns när allt koncentreras till en enda god man. 

Möjlighet till grupper i andra länder

På flera håll i världen finns en modell liknande det svenska god-man-systemet, men med den viktiga skillnaden att den gode mannen kan vara en grupp personer istället för en enskild person. Detta har implementerats i de officiella systemen i olika grad och fungerar inte identiskt, men har den gemensamma nämnaren att flera personer tar ett formellt ansvar för att bevaka huvudpersonens rättigheter. Vi har studerat beslutsstödsmodeller i Kanada, Australien och Norge. Beslutstödsgrupper ökar huvudpersonernas självbestämmande. Att personen är i centrum i beslutsfattandet säkerställer att personens mål och önskningar respekteras.

Beslutstödsråd i Norge

I den norska modellen, som utvecklats och testats av Uloba, Norges motsvarighet till STIL(assistansanordnare och funktionshinderorganisation), väljer ”rådsägaren” personer hen känner väl och litar på till rådsmedlemmar. Ett råd kan bestå av olika personer som står huvudpersonen nära, exempelvis familjemedlemmar, vänner eller assistenter. Ulobas projekt visade att deltagare som använde beslutsstödsråd fick ökat inflytande över sina liv och kunde fatta fler självständiga beslut. Råden förbättrade också rådsägarnas sociala relationer och deras förmåga att uttrycka önskemål.

Microboards i Kanada och Australien

Modellen från Kanada innebär att man skapar en ideell stiftelse till ställföreträdare till huvudmannen. Huvudpersonen är ordförande och utser ledamöterna. Fördelarna beskrivs som många, bland annat att gruppen stödjer personen att styra sitt liv och fatta viktiga beslut, hjälper till att hålla en persons visioner och drömmar vid liv, minskar trycket på familjer och vårdgivare och att personen blir mindre benägen att hamna i kris eftersom det vid plötsliga förändringar finns en engagerad grupp människor där som stöd.

Beslutstödsgrupp i Sverige

Men, det går inte att omsätta framgångar från andra länder rakt av. Det finns skillnader i lagstiftning, policy och praxis som reglerar rättigheterna. Så nu vill vi, tillsammans med målgruppen, forskare och experter undersöka hur ovan nämnda modeller skulle kunna anpassas till svenska regelverk och ta fram förslag till en svensk modell som vi kallar beslutsstödsgrupper. Projektet har tagit initiativ till ett brett tvärsektoriellt samarbete. Förutom våra närmaste samarbetspartners ExtraOrdinary, FUB, STIL och Misa, har vi kontakt med flera andra aktörer – funktionshinderorganisationer, studieförbund och en rad forskare på området. Detta ser vi som en ingång för att kunna få en stark och välplanerad förankring för projektets resultat och att projektets arbete kommer att leva vidare.

Planen för närmaste tiden

Planen för det närmaste året är att forma ett antal stödgrupper, med tre–fem deltagare runt en person från målgruppen. Personer som ingår i gruppen kan vara närstående, vänner, en god man eller andra som har bra kontakt med huvudpersonen samt förmåga att vara stöd i processen med beslutsfattandet. Vi ska genomföra gemensamma studiecirklar där vi lär oss mer om rättigheter, utforskar modeller och diskutera hur det fungerar idag. Till vår hjälp kommer vi bland annat att använda ILI:s Självbestämmandebarometer och STIL:s Självbestämmandekompass, samt att utveckla egna metoder tillsammans med projektdeltagarna. Även peer support-grupper kommer att starta under det första året. Tillsammans med ExtraOrdinary kommer vi också att genomföra en halvtidskonferens, hösten 2026.

Kan få mycket stor betydelse

Projektets resultat kan få stora möjligheter att bidra till en nödvändig förändring av systemet med ställföreträdarskapet. Redan innan de lagförändringarna, som vi hoppas åstadkomma, är på plats bör projektets lärdomar kunna användas och förbättra det nuvarande gode-man-systemet: beslutsstödsgrupper kan bildas utan kostnad och utan större formaliteter. I Norge kan personer som har god man avtala om ett tillhörande beslutsstödsråd. En liknande lösning skulle kunna genomföras även i Sverige.

Dags för förändring

Personer med intellektuell funktionsnedsättning, eller andra i behov av beslutsstöd, ses ofta inte som medborgare men vi vet att med rätt förutsättningar kan människor, som av vissa anses oförmögna att fatta beslut om sina egna liv, göra det. Det är dags att göra upp med uppdelningen mellan de som betraktas som rationella medborgare och de som möts med en klapp på huvudet. Precis som andra förtryckta grupper behöver också personer i behov av beslutsstöd verktyg som utgår från deras egna förutsättningar.